|
|
|
För vuxna
|
Produktion: Syster Gubbla
|
Lågtryck över vuxenland - Uppsprickande inifrån...
Tänk att samma tanke ena dagen kan göra mig sprittande glad och nästa dag hopplöst
uppgiven. Hur kan det vara så? Jag funderar mycket över vanliga små saker som vi
alla gör. Jag vet, för jag är en hängiven tjuvlyssnare på bussen. Till exempel SJ:s
logik när det gäller prissättningar, vad ska vi ha till middag, döden, a-kasseregler
och sånt. Jag tänker...om vi en dag skulle pröva att byta ut samtalen. Att låta
gladsakerna ta över, eller ensamhetstankarna, eller bestämma oss för att tycka om
alla vi i vanliga fall inte skulle gilla, eller bara prata med folk som är i andra
generationer eller... En föreställning som kan sluta med att dimman lättar, utfärdad
gnällvarning ändrar riktning norrut och ersätts av ihållande skratt med nederbörd.
Texter: Cecilia Wilhelmsson. Musik: Josef Wilhelmsson Lundqvist,
August Wilhelmsson Lundqvist
Föreställningen tar 45 min, men hur utformningen blir bestämmer du som arrangör.
Den kan spelas på scen eller i en korridor, med lokal stråkkvartett, medförd pianist
eller inspelad musik.
Arrangören står för ljud och eventuellt piano, resa och hotell, när det behövs.
|
|
För vuxna
|
Produktion: Syster Gubbla
|
Det blir nog inga mandelmusslor till jul
En föreställning om det vemodiga, fula, dråpliga, lyckliga.
Jag har på något sätt alltid vetat att jag skulle få cancer. Så därför, när jag
fick beskedet, kände jag mig ganska förberedd. Ett nytt jobb väntade, med turné
i hela Norrland, men jag tänkte att lite cancerbehandlingar kan jag nog klämma in
på spellediga dagar.
Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar. Lite cancer bearbetas inte med
vänsterhanden. Det visade sig vara en lång resa, inte nödvändigtvis till livet som
det var innan.
Utvecklingssamtal, udda strumpor i maskinen, manus att plugga... Plötsligt är döden
där och flåsar i nacken. En föreställning om det vemodiga, fula, dråpliga och lyckliga
i litet format.
En pall, en mikrofon, ett piano, en pianist och så jag.
Denna föreställning har använts på många olika sätt, som offentlig
soppteater, fortbildning inom vården, som samtalsöppnare på arbetsplatser, som föreläsning
på konferenser, i föreningssammanhang med tema livskris. Jag har hamnat i många
härliga samtal efter föreställningen där igenkänningen ofta har överrumplat mig.
Jag har haft cancer, men livskris ser ungefär likadan ut antingen man är utbränd
eller nyskild eller... Och vardagens bestyr tar aldrig hänsyn. Barn måste till skolan,
dammtussar växer, det kommer fortfarande udda strumpor ur tvättmaskinen.
Detta är en föreställning i skratt och allvar.
Det är härligt att leva, men krångligt ibland.
Texter: Cecilia Wilhelmsson
Musik: Teresa Indebetou, (Josef Wilhelmsson-Lundqvist)
Kan även beställas med inspelad musik
Föreställningen tar ca 40 min
|
|
|
Jag har glädjen att representera Sverige i Breast Friends-projektet.
Läs mer på
www.breastfriends.se.
|
|
För barn
|
Produktion: Syster Gubbla
|
Faster Bedas väskor
Faster Beda är död. Det är som det ska. Hon hade levt klart. På hennes vind står väskor fullpackade med spetsar, bus, rim och kullerbyttor.
Såna grejor man behöver om man är nästan 100 och gammal slöjdfröken, eller nästan 5 och faktiskt redan lärt sig simma.
Ess är mitt emellan 5 och 100. Faster Beda var hennes bästa vän.
På vinden bestämmer hon sig för att våga öppna väskorna som hon sett stå under föntret ihopbundna sen hon var liten.
Hon hittar saknad som försiktigt får lyftas och lyckopirr som flyger och en massa kullerbyttor som rinner ut ur väskorna.
|
En liten föreställning om sorg, men och tacksamhet och lycka. Om att döden är en del av livet.
Manus och medverkan: Cecilia Wilhelmsson
Föreställning från 4 år. Inga särskilda scenkrav. Jag spelar på den plats som finns.
|
| |
Faster Bedas väskor - serie
Faster Bedas väskor är en föreställning , men också första tillfället på en serie.
Serien är för 5-6-åringar och tar upp undringar och undersöker saker utifrån föreställningen
Min strävan är att med andra språk än det talade undersöka de stora livsfrågorna som denna ålder är full av.
Och hur var det att vara barn för 100 år sedan, när faster Beda var liten? Frågeställningarna är lika, lekarna likaså.
Genom dramalek får barnen för ett tag glömma sig själv och hitta varandra på ett nytt sätt.
Jag gör fyra besök i gruppen med en ny väska varje gång.
|
|
|
En föreställning från 6 år
|
Produktion: Syster Gubbla
|
Surkärringen
Myra är barskt tant i samhällets utkant. Hon känner sig helt osynlig. Hon
tycker Myra är ett passande namn fast hon egentligen heter Myrtel. Hon vet att
barnen kallar henne "surkärringen" och går långa omvägar för att slippa möta
dem. Hon vet ju att hon inte är sur, bara rädd. Rädd för alla.
Men på en busshållpats möter hon Stolle, en annan utanförmänniska. Han ser henne
och tycker hon är vacker. Ett kort möte blir det innan Stolles buss kommer. Med
hela sitt liv i ett par plastkassar beslutar hon sig för att söka rätt på honom.
Vid nästa möte vågar hon bli lite glad. Stolle tycker om henne! Det finns någon
som tycker om henne!
I en svängom vid en busshållplats händer det att Myra växer och tar plats.
Såsom det borde vara självklart för alla människor.
|
En liten lågmäld föreställning om att känna sig utanför. Om hur starkt det påverkar en människa att bli sedd.
Plats använder jag den som finns, men det blir lättare ju större det är.
Det är bra om barnen sitter på stolar. Golvet ger inte samma ro och Myra,
som också sitter där, har lite svårt att komma upp. svårt att komma upp.
Jag behöver tillgång till lokalen 1 timme innan.
|
|
|
För vuxna
|
Produktion: 
|
Undersköterskan
Jag spelar monologen Undersköterskan i Teatermaskinens regi.
Om en kvinna som varit omhändertagande och ansvarstagande. Både i arbetet och i privatlivet, men som nu står inför ett uppbrott.
I monologen ställer hon både sig själv, sin man, sina arbetskamrater och samhället till svars.
- Hur han hanterar man situationen när en människa står mellan liv och död?
- Hur utför man alltid sina arbetsutgifter korrekt utan att vara rädd för att göra fel?
- Hur lever man med skuldkänslorna när man mah gjort fel?
- Hur bryr man sig om andra utan att tycka synd om dom?
- Hur tar man ansvar och hjälper andra utan att bli dränerad?
- Hur är man en levande människa utan att tyngas av krav och förväntningar?
|
Skådespelare: Cecilia Wilhelmsson
Författare: Berit Engman
Regissör: Jonas Engman
|